Kinesiska muren är ett av världens mest kända byggnadsverk – och något många drömmer om att se i verkligheten. Men hur lång är kinesiska muren egentligen?
Svaret är att den sträcker sig hela 21 196 kilometer. Denna siffra bygger på officiella mätningar som gjordes av kinesiska myndigheter och inkluderar allt från murdelar i sten till jordvallar, torn och andra försvarsanläggningar.
Nedanför får du veta mer om murens längd, dess historia och varför den byggdes. Vi berättar också hur den ser ut idag och varför den är så viktig för både Kina och resten av världen.
Ett av världens längsta byggnadsverk
När man pratar om hur lång muren är, handlar det inte om en enda mur som går i en rak linje. Kinesiska muren består av många olika delar som byggdes vid olika tillfällen i historien. Om man räknar med allt – alltså själva muren, tillbyggnader, vakttorn, diken och naturliga hinder som berg – så blir hela sträckan 21 196 kilometer.
Den här siffran kommer från en noggrann mätning som gjordes av kinesiska myndigheter år 2012. Tidigare trodde man att muren var kortare, men då hade man inte räknat med alla delar av det stora försvarssystem som muren faktiskt består av.
Hur många mil är kinesiska muren?
Kinesiska muren längd kan anges på olika sätt. Om man räknar i kilometer är den 21 196 kilometer lång, men för den som hellre tänker i mil blir det ungefär 2 119 mil.
Att gå hela den sträckan skulle ta flera år, även om man gick varje dag utan paus. Det gör muren till det längsta byggnadsverket i världen som någonsin skapats av människor.
Byggdes inte på en gång
Det många inte vet är att Kinesiska muren inte byggdes vid ett och samma tillfälle. Det är snarare ett samlingsnamn på olika murar som byggdes under flera dynastier. Redan under 600-talet f.Kr. började små riken i Kina att resa murar mot fiender. Men det var under Qin-dynastin på 200-talet f.Kr. som delar av dessa murar först började länkas ihop till en större helhet.
Under Mingdynastin ( år 1368–1644) byggdes de delar som idag är mest kända och ofta besöks av turister, till exempel de vid Badaling utanför Beijing. Dessa delar är också de som är bäst bevarade.
Varför muren byggdes
Syftet med Kinesiska muren var i första hand att skydda landet mot invasioner från olika folkgrupper i norr, särskilt mongolerna. Den fungerade också som kontrollpunkt för handel, skatt och passering. Murens betydelse har alltså varit både militär, ekonomisk och politisk.
Så ser muren ut i dag
Alla delar av muren är inte synliga i dag. Vissa sektioner har försvunnit helt med tiden, antingen på grund av väder, erosion eller att lokalbefolkningen har återanvänt stenarna. Andra delar är restaurerade och fungerar som turistmål. Den mest besökta sträckan ligger vid Badaling, cirka 7 mil nordväst om Peking.
På en del platser är muren fortfarande väldigt hög och så bred att flera personer kan gå bredvid varandra. Men på andra ställen finns bara små delar kvar.
Hur lång tid tog det att bygga muren?
Eftersom byggandet pågick i olika omgångar och under olika dynastier, finns det inget enkelt svar. Den mest aktiva byggperioden varade i över tusen år. Enbart under Mingdynastin tog det nästan 300 år att färdigställa de sektioner som byggdes då.
Tusentals soldater, bönder och fångar arbetade med byggandet, ofta under mycket svåra förhållanden. Det sägs att många dog under arbetet – vissa delar av muren har kallats ”världens längsta grav”.
Går det att se muren från månen?
En populär myt säger att Kinesiska muren är det enda byggnadsverket som kan ses från månen. Det stämmer inte. Astronauter har bekräftat att muren är svår att se även från låg omloppsbana runt jorden, eftersom den smälter in i landskapet.
Med andra ord – nej, den är absolut inte synlig från rymden med blotta ögat.
En del av världsarvet
Kinesiska muren blev 1987 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista. Det innebär att den räknas som ett av mänsklighetens viktigaste kulturarv.
Varje år besöks muren av miljontals människor från hela världen. Många nöjer sig med en kort promenad – andra vandrar längre sträckor längs muren för att uppleva dess enorma storlek.
